Tvivla, för sjutton. Det är jobbigt, och utvecklande.

17 sep | 2020

Trött kvinna sover framför datorn

Är målet med utbildning inom beteendeförändring alltid att deltagaren i något stadie ska ifrågasätta och tvivla? Inte bara reflektera. För att i nästa steg verkligen förstå, öva och till sist nå ett förändrat beteende. Hur tänker du?

anna_maria_resare.png

Det är måndag morgon, marginalerna är redan uppätna. Kläder, frukost, tandborstning, förskola, jobb… Mycket ska hinnas med. Vad säger du till ditt barn som, under en mycket utdragen process, helst väljer sina kläder själv?

  1. Välj du, men gör det lite snabbt
  2. Vi hinner inte, ta på dig det här
  3. Vill du ha den rutiga eller den prickiga?

Alla barn, och föräldrar, är olika. Konsekvenserna av de olika valen skulle noga vara följande hemma hos mig: Vid val nummer ett skulle det inte alls gå så där snabbt som jag önskar. Val två skulle leda till stor konflikt som blir än mer utdragen än val ett. Nummer tre är nog det mest effektiva, mitt barn får välja, men begränsade alternativ ger förhoppningsvis en snabbare process.

Det finns naturligtvis många fler sätt att hantera just en sån här situation på. Och exemplet är taget ur ett mer privat sammanhang. Så vad har detta med digital utbildning att göra? Jo, det är ett tydligt exempel på hur en interaktion i digital utbildning kan se ut. En situation där deltagaren ställs inför vägval, tvingas reflektera. Ska jag ta höger eller vänster? Vilka konsekvenser får mina olika sätt att agera? Ifrågasätta sina invanda mönster. Hur får vi till exempel mest ut av utvecklingssamtalet? Eller, på vilket sätt får jag veta så mycket som möjligt om kundens faktiska behov.

”Jag tror på tvivlet. Tvivlet är all kunskaps grund och all förändrings motor.”

— Tage Danielsson

I många utbildningar jag skriver funderar jag på hur jag kan få mina deltagare att tvivla bäst. Inte mest, utan bäst. Effektivt tvivel. Lagom. Inte så att det är självklart att något är rätt eller fel, utan så att just den där känslan av tvivel infinner sig, utan att den förstör självförtroendet. Hur brukar jag göra? Varför är jag osäker på vad jag ska välja? Vad är skillnaden mellan vägvalen?

Balansgången mellan att hjälpa och stjälpa är ibland hårfin. Väcka tvivel som i slutändan stärker och inte tvärtom.

Jag behöver naturligtvis låta utbildningen visa tydligt när det blir fel, ge feedback, coacha till bättre ageranden. Men samtidigt inte låta situationerna utspela sig orealistiskt långt ifrån verkligheten utan markera att den lilla förändringen faktiskt kan göra den stora skillnaden.

När vi inte bara vet i teorin och förstår utan också känner vad som är rätt, uppelever det, då är det lättare att minnas och lära nytt. Tänk dig själv en varm spisplatta. Vi är kanske aldrig så uppmärksamma som efter att vi råkat bränna oss rejält på den, förstått konsekvensen.

Om tvivlet är kunskapens grund, förändringens motor, är då Tage vår nya husgud? Hans ord speglar en del av värdet vi skapar. Att få människor att tvivla. Ifrågasätta det de gör för att sedan förändra, förstärka, förbättra.